3 ÅRSDAGEN
Jag har ju nämt för er att det igår, söndag, var en speciell dag för mig själv. Att jag haft ångest, oro och rädsla över den dagen om än jag egentligen inte borde haft det.
För igår var en dag som jag faktiskt borde vara glad och stolt över. Självklart var jag glad igår då jag hade en människa vid min sida som får mig att må bra, en person jag tycker om att vara med. Men trots det så gick det inte att vara så glad som
jag faktiskt ville och borde ha varit. Och ni kanske tycker att det låter luddigt, stört och bara korkat av mig att inte jubla och skrika ut till hela världen med lycka vad jag åstadkommit och vilken kämparglöd jag har. Men för mig så är det en stor
del av den jag varit som försvinner längre och längre bort och nästan glöms bort ibland.
Igår var det min 3 årsdag. Exakt på dagen då jag varit helt skadefri i 3 år, 1096 dagar. Och det är stort. Det är helt fantastiskt, och fyfan vad jag är bra!
Men varför sitter jag här och gråter nu då? Varför har jag sån ångest? Varför kan jag inte skratta och jubla över något som är så jävla bra? Självklart är jag stolt över mig själv, men varför känns det då så tungt när det är 3 år av kämparglöd
och viljan att leva och inte bara överleva? Varför har jag önskat hela veckan att denna dag aldrig kommit? Jag har inte känt mig redo. Varför vill jag backa tiden nu när jag väntat hela sommaren på denna dag? Jag har räknat ner dagarna,
timmarna och nästan varje minut på att få fira det här. Men inte nu, snälla backa tiden!!
Att skada mig själv var mitt liv i nästan 10 år. Det var min drog, mitt beroende. Efter varje gång så lovade jag mig själv och alla andra att aldrig göra om det. Men det tog inte länge innan jag var där igen med något vasst mot min hud och lät ångesten
rinna ut ur kroppen. Det var en sån stor del av mig, det var den jag var. Tjejen med sår och ärr, hon med ångest som alltid var så deprimerad och negativ. Och jag skulle ljuga ifall jag sa att jag inte saknade det ibland. För än idag så händer det
att jag måste stoppa impulserna att göra "en sista gång". För som jag sa så var det min starkaste drog, mitt beroende. Men jag har lovat mig själv att aldrig mer göra min egna kropp illa på det sättet. Och det tänker jag fortsätta hålla. Det
är lite därför jag inte förstår varför jag känner som jag gör nu. Kan det ha och göra med rädslan för ett återfall? Kanske. Jag vet inte.
Hur som helst så ska jag försöka dämpa ångesten med lite medveten närvaro, för det brukar funka ganska bra för mig tack vare terapin jag gick i. Tack för att du tog dig tid att läsa, jag vet att det kanske är lite luddigt, men det är det för mig
också.
Dålig uppdatering under helgen
Godmorgon på er! Jag har tänkt hela helgen att jag ska uppdatera men varje gång har jag stängt ner och lagt bort telefonen igen. Men lite kortfattat om hur helgen sett ut: I fredags jobbade jag 8-14, sen åkte jag och förtidsrösta och efter det så
åkte jag till Julita. I lördags hamnade jag på 50 årsfest med god mat, dryck och trevliga människor om än jag knappt kände någon. Igår var min alldeles egna 3 årsdag, men jag försökte att inte tänka på det så mycket för att jag haft en del ångest
över det om än jag egentligen inte behövt ha det. För jag va inte ensam, och dagen och kvällen blev trevlig ändå.
Idag ska jag jobba 14-20 och sen ska jag åka till Arlanda för att hämta Jennifer och Niklas som kommer hem från 1 veckas semester i Albanien. Tänkte strax göra mig i ordning och packa ihop väskan för att röra mig hemåt mot Malmköping igen. Tror
jag måste ta lite smärtlindring när jag kommer hem så jag klarar av att jobba, har haft så fruktansvärt ont i ryggen under helgen och inatt har jag vaknat flera gånger pga det och att armarna domnat bort. Jag borde verkligen kontakta en naprapat nu
då jag troligen har nerver i kläm i nacken. Men som sagt så är jag expert på att skjuta fram grejer..
Hoppas ni haft en bra helg och att ni får en fortsatt bra måndag!
Ett fint minne...
Godkväll! Hade ingen lust att uppdatera igår då jag inte gjorde speciellt mycket. Hade en del ångest också under förmiddagen så jag lyssnade mest på musik och kollade serie.
Idag har jag jobbat sedan 8 imorse, varav de första timmarna var personalmöte. Skulle egentligen slutat jobbet kl 20.00 men ska vara kvar till 20.30 då en kollega ej kunde pga dåliga bussförbindelser. Tack å lov får jag snart gå hem, är helt
slut plus att jag har sån jäkla huvudvärk. Kommer även åka iväg ikväll, igen, som vanligt haha..
Idag fick jag upp en minne på Facebook från 2 år tillbaka med denna bild och en text jag skrivit, och så här löd texten:
"Vet ni vad? Det finns dagar då jag inte pallar mer och mina självdestruktiva tankar är tillbaka. Men det finns även dagar då jag är så jävla glad att jag klarade mig, att jag valde steget att tillfriskna för MIN skull. För jag behöver detta, jag behöver må bra igen. För efter snart 10 år av självhat, svält, ångest och depression så har jag lärt mig att jag måste fortsätta kämpa oavsett vad som händer. Kanske inte för någon annan, men för mig. För jag har varit på botten och tagit mig upp. Jag har försökt försvinna från denna värld och märkt min kropp med ärr så många gånger. Men på något vis så finns jag kvar än idag. För jag gav aldrig upp. Jag började leva, istället för att bara överleva!"
Detta blir som en liten update till er om det senaste åren då jag inte bloggat, när det började vända för mig. Men även en påminnelse till mig själv om att jag faktiskt klarade mig igenom skiten. För just den sista meningen är nånting som jag har med mig hela tiden- för jag började leva, jag började se det positiva i livet, jag tog vara på de bra stunderna och det allra viktigaste: jag började prioritera mig själv och mitt egna mående. Självklart har det varit knackigt dessa 2 år av tillfrisknad också. Men det blir bättre, faktiskt. Det kan bli bättre om du vill och får bra hjälp. Vilket jag fick, till slut.
Anyway, hoppas ni haft en bra onsdag!
Ny vecka, nya tag
God morgon på er! Då var helgen slut och en ny vecka är kommen. Jag ligger här i sängen med min 3e kopp kaffe och kollar på en gammal serie, är så skönt att vara ledig idag och inte ha en massa måsten. I lördags efter jobbet så var det dax för sista trubaduren
på campingen och bartömning, och vilken kväll det blev! Det var mycket folk vilket jag förstod att det skulle vara och jag hade väldigt trevligt med mina vänner och kollegor. Igår jobbade jag 15-21 och när jag slutade så packade jag väskan och åkte
hemifrån. Har faktiskt inte varit hemma speciellt mycket det senaste veckorna, befinner mig nämligen i Julita c.a 5-6 mil från Malmköping hos en vän.
Denna vecka jobbar jag bara onsdag, torsdag och fredag och utöver det har jag ingenting planerat. Lär nog kanske inte vara hemma så mycket heller, det återstår att se. Skulle nog behöva åka och rösta någon dag denna vecka också, förtidsrösta. För
på söndag är det en speciell dag för mig själv, men det får ni veta då. Jag måste iallafall försöka komma på vad jag ska göra den dagen för det ända jag vet är att jag inte vill sitta hemma själv, jag har tillräckligt mycket ångest, oro och rädsla
över den dagen.
Hur som helst så kommer jag inte göra många knop idag, lär nog ligga här i sängen hela dagen. Duscha ska jag nog göra också men det får bli senare. Ska väl försöka börja fundera och skriva ner lite om vad som hänt det senaste åren också för
en liten update här på bloggen, då det förut handlade om väldigt mycket depression och ångest vilket det inte kommer göra nu. Men det är en process som kanske kommer ta ett tag och bli lite jobbig. Så ha tålamod.
Ha en fortsatt bra måndag!
Lördag och jobbhelg
Hallå där!
Som rubriken lyder så är det min jobbhelg, har ett långt arbetspass idag på 12,5 timmar. Men om man ska jobba så kan man lika gärna göra det hela dagen, right?
Hur som helst så var jag och min kollega och bästa vän på trubaduren nere på campingen igårkväll efter jobbet och tog några öl. Det märks att säsongen är över då det varit lite folk de senaste helgerna, men nu ikväll lär det nog vara en hel
del människor då det är sista trubaduren och bartömning. Och ja, självklart ska vi dit. Det är i stort sett det som finns att göra här i byn på helgerna under sommaren, annars är det helt dött.
jag har funderat och funderat sedan igår på det här med att blogga, och det känns helt okej faktiskt. Tänkte berätta lite framöver hur mitt liv sett ut det senaste åren- vad jag gjort, hur jag klarade mig igenom det helvetet jag levde i, min psykiska
ohälsa och allt där emellan. Men det kommer bli ett väldigt långt inlägg så jag får se när jag tar mig den tiden, har väldigt lätt för att skjuta fram saker och alltid göra en massa andra saker istället för det jag borde/måste göra. Haha..
Ha en fortsatt trevlig lördagskväll, det kommer jag ha!