Ångesten har funnits i bröstkorgen i stort sett hela dagen. Jag har pratat med min nära vän Jennifer några gånger, samt att jag pratat med chefen nu om allt som är och allt skitsnack som cirkulerar. Det jag är rädd för är att det inte kommer bli någon ändring, och det gör så ont i mig att veta att det finns dom som påstår och tror på att jag är precis likadan som jag var för 3,5 år sedan. Jag är så långt ifrån den jag var då nu, och det är därför jag tar det så hårt. Det blir lixom personangrepp för att förklara lite kortfattat, och för att inte hänga ut för mycket.

Det har som sagt varit en tung dag, men jag har försökt att fokusera på att gosa och leka med katterna, plocka undan lite, diska och tvätta för att tänka på annat. Jag har även försökt använda mig av medveten närvaro då det brukar hjälpa när jag har ångest. Ikväll så blir det att bara umgås och ta det lugnt med mange, jag känner mig ganska slutkörd i kropp och knopp just nu. Imorgon är det även dax för jobb, inte jag är jättetaggad på det men jag vet vilka jag jobbar med och det känns helt okej, och jag vet också att jag kommer lägga mina egna tankar åt sidan och fokusera på brukarna då jag oftast brukar må bättre när jag ser dom glada och nöjda. För jag brinner verkligen för god omvårdnad.