Jag blir bara så fascinerad..
God morgon denna soliga måndag. Jag är ledig idag men har varit uppe sedan kl 6 pga att jag inte kan sova. Och varför undrar ni? Ett ord - ångest. Den här jobbhelgen har nästan tagit kål på mig. Det är så jävla mycket nu som händer och den största faktorn är det här jäääävla skitsnacket och det fruktansvärt nonchalanta beteendet som vissa har och att man verkar tro att man är störst bäst och vackrast. Och igår när jag åkte hem från jobbet så bröt jag ihop i bilen. Jag fick stanna i vägkanten för att jag grät så mycket så jag inte såg vägen. Jag övervägde hela dagen igår att faktiskt säga upp mig trots att jag inte har ett annat fast jobb att gå till. För som det ser ut nu så är jag på bristningsgränsen. Jag är helt allvarlig när jag säger att jag är rädd för att gå till jobbet nu. Bara tanken på att jag ska jobba imorgon igen gör så jag får fruktansvärt ont i magen. Det är så pass illa.. Jag är så jävla rädd för jag har ingen som helst trygghet på jobbet, jag känner att jag inte kan lita på någon längre utifrån vad jag hör. Allt man säger förvandlas till raka motsatsen. Och jag blir bara så fascinerad över hur vuxna människor kan bete sig.. Jag förstår bara inte..
Hela dagen igår på jobbet så höll jag mig undan, jag satt inne på kontoret nästan hela dagen. Visserligen så har jag väldigt mycket administrativt att göra just nu, men vi har en bärbar dator och i vanliga fall brukar jag ta med den ut och sitta bland dom andra, men jag hade ingen lust igår. För vad man är gör så är det fel. Till och med att sitta vid datorn trots att man faktiskt gör sitt jobb. "Så mycket behöver man inte sitta vid datorn, det är överdrivet mycket som vissa sitter vid den" och ja den kommentaren har sagts. Grejen är den att många av oss har väldigt mycket administrativt arbete vissa stunder och tidpunkter på året och då blir det att man tar vara på varje sekund det är lugnt att faktiskt sätta sig vid datorn. Men vissa människor verkar helt enkelt vara för tröga för att fatta att det faktiskt är så, kanske lite elakt av mig att säga så men det är den känslan jag får när jag tänker på vissa kommentarer som sägs. Jag blir bara så fascinerad, som sagt...
Igårkväll skickade jag iväg lite jobbansökningar, för jag måste ha ett nytt jobb och det är nu! Jag har övervägt hela morgonen om jag ska ringa till chefen för att säga upp mig. För jag orkar fan inte mer.. För timvikariat kommer jag få, det finns alltid jobb. Men det var ju just det här med att säga upp sin fasta tjänst som tar emot.. Jag kommer fortsätta idag att skicka iväg lite jobbansökningar, och just nu så spelar det fan ingen roll vad för jobb det blir, om jag så ska behöva sitta i kassa, jobba på lager eller på kundtjänstmottagning, jag tar det jag får för jag måste bort. Jag kommer annars gå in i väggen. Det sa faktiskt en kollega och nära vän till mig igår att jag kommer om jag fortsätter jobba kvar där, och jag känner det själv också..
Jag har precis pratat med henne nu i telefon också, och jag är så jävla glad att jag har så fina vänner som hjälper mig och peppar mig! Jag ska även kontakta chefen idag och prata med henne igen, jag gjorde det redan i fredags om hur jag känner och upplever och vad man hör osv men nu är det som sagt mer som hon behöver ta del av.
Nu ska jag koka en till kanna med kaffe, ta lite huvudvärkstabletter och sen göra nån nytta här hemma för att försöka tänka på annat en stund. Hoppas ni haft en bra helg iallafall och att ni får en fortsatt bra måndag. Tja!
Kommentarer
Trackback
