Hejdå Oktober, Hej November
Fick en liten påminnelse av min kära mor att jag inte bloggat på ett tag, förlåt för det. Hej förresten, hur mår ni? Hur har oktober varit för er? För mig har det varit kaos. Det är mycket som hänt, och mycket som kommer hända framöver. Jag har ju berättat lite om hur turbulent det är på jobbet, hur fascinerad jag blir av hur vissa människor är funtade. Och den 18e oktober fick jag nog..
När jag får kastat i ansiktet att jag är dum i huvudet upprepade gånger så tappar jag lusten totalt. Den 18e oktober ringde jag chefen, och med gråten i halsen sa jag upp mig. Det är självklart väldigt många olika faktorer som är anledningen till att jag faktiskt tagit det här steget nu, jag har varit på väg att säga upp mig hela det här året men inte gjort det p.g.a att jag inte haft något annat jobb att gå till. Men nu orkar jag inte längre. När något tar mer än det ger så är det dax för förändring. Och det är väldigt många känslor och tankar just nu, såklart. Vemod, rädsla, lättnad. Men allting löser sig, och det känns faktiskt bra att ha tagit det här steget nu. Jag måste göra det här för mig skull. Det är ingen som tackar mig när jag ligger där på golvet, i sängen eller i soffan och panikgråter med ångest som omfamnat hela min kropp. I slutet av dagen så är det jag och mitt eget mående som spelar roll. Det är dax att tänka på mig själv och följa magkänslan och hjärtat.
Då kanske ni också undrar: "Har du fått ett nytt jobb?" "Vart ska du jobba nu då?"
Nej jag har inte fått ett nytt jobb, än. Jag var på intervju i Eskilstuna men p.g.a min icke kompletta gymnasieexamen så fick jag tyvärr inte det jobbet. Men eventuellt att jag blir vikarie på lite boenden etc då jag kontaktade den rekryteringsansvarige om att jag sagt upp mig och är intresserad av timanställning också. Och det finns jobb överallt, jag är inte orolig att jag inte kommer hitta jobb. Det är stort behov av vikarier överallt inom vården så det löser sig. Jag söker fortfarande jobb var och varannan dag och jag ska eventuellt träffa en studievägledare för att ta tag i studierna och börja plugga till undersköterska. Allting löser sig. Just nu försöker jag mest stå ut varje dag på jobbet men det är svårt för att det är så kaos.
Nu på torsdag efter att Mange slutat jobbet så sätter vi oss i bilen och dundrar upp till Luleå över helgen för att hälsa på min familj och fira min mamma som fyller 50 år, och jag känner verkligen att jag behöver det nu och få en massa ny energi av dom för just nu mår jag inte alls bra. Egentligen borde jag inte ens gå till jobbet imorgon utan jag borde egentligen gå till en läkare. För jag är utbränd.. Men jag vågar inte, om än jag vet att jag egentligen måste för min egen skull. Men, vafan..
Jag kanske kommer vara lite halvdålig på att uppdatera här den kommande tiden men det är för att det är som det är just nu. Ni får ha tålamod. Jag kommer bli bättre, men just nu måste jag själv orka. Den här konstanta tröttheten som gnager inom mig som inte går att vila bort gör att det till och med är svårt att stiga upp ur sängen. Men det blir bra, tids nog!
Nya möjligheter och spännande utmaningar väntar!
Kommentarer
Postat av: IMK
Det kommer bli så bra, så mycket bättre ska du se och innerst inne vet du det ♥
Kram ♥♥♥
Trackback