Vet bara inte vad jag ska ta mig till. Tror jag ringer min psykolog imorgon och säger att hon ska ta bort mig från väntelistan. Är så jävla rädd och nervös.. 

Jag pratar om DBT - Dialektisk Beteendeterapi.

Mamma tycker det är en självklarhet att jag ska va med i det så jag får hjälp med min borderline. Men det är inte lika självklart för mig. Visst, jag vill få hjälp med min emotionella instabilitet, men DBT skrämmer mig.. Det är inte bara enskild terapi, utan det är gruppterapi också, och det är den delen som skrämmer mig. Jag är inte blyg eller rädd för att träffa nya människor, jag är raka motsatsen. Men tanken på att inte bli omtyckt av dem andra i gruppen skrämmer mig nå fruktansvärt mycket.. Jag har varit mobbad hela min skolgång så det är därför jag har den rädslan.. 

Jag försöker klamra mig fast vid ärren som finns över min kropp, men vill hela tiden skapa nya. Jag vet att jag förgör mig själv genom att skada mig, och jag förstår att vänner inte orkar stanna kvar för att det sårar dem att se mig som jag är, annorlunda.. Det är nästan så jag lever för att såra, och hur patetiskt är inte det..?

Helst av allt vill jag odla vingar och flyga bort, vill inte va den tragiska själ jag faktiskt är.. Jag vet att ångest inte kan dödas för evigt med rakblad, men det hjälper en stund, får mig att leva. Jag vet att jag kommer skada mig själv, kanske inte ikväll, men jag kommer göra det. Jag behöver det. En sista gång bara...