Ja hörni, det är så här mitt liv ser ut just nu. Jobb, plugg och fest - Roligare än så blir det inte. Dock har jag nog jobbat alldeles för mycket och inte lyssnat på kroppen då jag för ca 3 månader sedan fick en inflammation i skulderbladet. Idag har det spridit sig och blivit en inflammation i axeln också, och förra veckan var jag hos sjukgymnast som gav mig akupunktur, tejpade och gav mig rörelseövningar. Under helgen blev det värre så i tisdag var jag hos läkaren som skrev ut starkare smärtlindring, bl.a. Oxycodone till natten - men tyvärr hjälper inga mediciner så sömnen är inte den bästa just nu då jag vaknar av att jag skriker av smärta. 

 Och då tänker säkert ni - men varför vilar du inte? Varför fortsätter du jobba? Jag vet inte.. Jag blir så rastlös av att bara vara hemma och still är något jag har väldigt svårt för att vara tyvärr. Läkaren skickade remiss till röntgen så dit ska jag nästa vecka, är dessutom ledig måndag-fredag och då har jag lovat mig själv att inte jobba. Förhoppningsvis klarar jag av att jobba dom här 4 nätterna jag har kvar denna vecka på sommarschemat, om än jag egentligen inte borde. Jag vet. Men dumtjurig som jag är så gör jag alltid tvärtemot av vad jag blir tillsagd, det är sen gammalt haha.. 

Nu har jag precis pluggat lite och pratat med läraren, så nu är det dax för lite käk och sen bara ta det lugnt tills det är dax att traska till jobbet. 

Jag vet inte vem jag försöker lura mest - mig själv eller alla runt omkring, att jag faktiskt mår bra.. Men sanningen är den att dom senaste veckorna så har ångesten funnits med mig i stort sett varje dag. Och jag vill kunna säga att jag inte vet varför, men då skulle jag ljuga. Det är bara så mycket känslor och tankar som jag inte tillåtit mig själv att ha senaste tiden, som till slut gjort så bägaren runnit över. Och jag har hela tiden försökt hålla mig sysselsatt för att slippa ångesten, men vi alla vet att det inte går till 100% 24 timmar om dygnet.. Det kommer gå över, det är ingen fara. Jag måste bara deal with this shit och sluta trycka bort det och låtsas som ingenting helt enkelt! 

Hej förresten. Länge sen, igen.. Vad har juni månad bjudit på? Jo, jag har jobbat alldeles för mycket(som vanligt), pluggat järnet och haft helt fantastiska dagar/kvällar/nätter tillsammans med Karro och alla andra människor som jag lär känna. Så, egentligen så är det inte så stor skillnad i mitt liv jämfört med tidigare. Bortsett från mitt mående just nu, men that's life, det går upp och ner, för alla människor. Man har dåliga dagar ibland. Och till och med dåliga veckor. Men der blir alltid bättre så småningom! 

Uppdateringen i fortsättning lär väl bli lika kass som nu. Men jag ska försöka bättra mig. För plötsligt gör jag något kul som kan vara värt att dela med sig av! 

En vecka ledigt från både jobb och studier var välbehövligt då jag behövde ladda batterierna inför kommande studier som går över till heltid från halvtid. Och jag har umgåtts en hel del med Karro och vi har både festat och haft en spontan roadtrip mitt i natten med musikquiz och mycket skratt som slutade med en french hotdog i Norrköping kl 05.30. Men nu är det ny vecka och en massa jobb och plugg står på schemat! 

Just nu sitter jag på jobbet för jobbnatt 2 av 2, och imorgon så är det introduktionsdag på eftermiddagen inför sommaren för oss vikarier. Jag hoppas även på att mitt sommarschema är klart så jag kan planera lite inför sommaren. Det enda som är jobbigt inför denna sommar är att jag, troligtvis, inte kommer kunna åka upp till Luleå och hälsa på familjen då jag tidigare under våren ställde in mina två resor upp och sa att jag kunde jobba alla veckor pga det här jävla viruset. Men nu verkar det ju som att det lugnat ner sig lite så vi får väl se. Har jag någon längre ledighet i sommar så tror jag nog att jag åker upp, för fan vad jag saknar dom..

Jag är fortfarande lite halvdålig på att komma ihåg att uppdatera här, men egentligen så händer det inte så mycket spännande i mitt liv annat är jobb och plugg. Men men, that's life! 

Nämen hallå där! Long time no see.. Några dagar efter mitt förra inlägg så kände jag att det behövdes en förändring nu efter separationen och allt - Så jag är numera rödhårig och jag kunde inte va nöjdare!

Men, hur mår jag nu då? Hur går det med allt? Jo det går bra, jag jobbar och pluggar för fullt. Började på ett nytt jobb i april som vikarie, natt, vilket passar bra med studierna då jag kan plugga på nätterna. Första kursen är precis avslutad och nu har jag en vecka "ledigt", för på måndag börjar nästa kurs och då ökar vi hastigheten från halvtid till heltid. 

Och jag mår väldigt bra måste jag säga! Allting rullar på bra, jag har kommit i ordning med i princip allt i lägenheten och jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till mig själv igen. Och det är så jävla skönt om jag ska vara helt ärlig. Det fanns en oro över att det skulle bli för mycket för mig och att jag kanske skulle bli utbränd igen i och med separationen, allt jobb och pluggande - men jag måste säga att allt detta som varit dom senaste månaderna har faktiskt hjälpt mig. Tro det eller ej. Men att flytta till eget och bara fokusera på mig själv och bli den bästa jag kan vara var det bästa som kunde hända. För jag har börjat inse att min utbrändhet inte berodde till största del på arbetssituationen, det var hela hemmasituationen och att jag kastade bort mig själv för att försöka hjälpa någon annan. Jag gav hela mig själv och fick ingenting tillbaka. Den här separationen var det bästa som kunde hända!

Givetvis så gör det fortfarande lite ont ibland, och ibland blir jag ledsen. Men det är okej, för jag älskade trotts allt honom med hela mitt hjärta och sånna känslor försvinner inte på bara några dagar, veckor eller månader. Men återigen, som min mor säger - allting händer av en anledning. Och det här behövde hända för att jag skulle komma på rätt bana i livet igen.

Återigen så får ni ha överseende med att jag kanske inte uppdaterar så mycket. Men troligtvis kommer det bli bättre nu i och med att jag mår mycket bättre och allt börjar falla på plats. Ni får ha det så bra så länge! 

Jag har sedan i torsdags bott i en liten lägenhet i centrala Katrineholm, och det har känts jättebra måste jag säga. Ny stad, nya möjligheter och spännande utmaningar väntar!

I mitten på februari avbröt jag min sjukskrivning för att börja jobba som timvikarie för ett privat hemtjänstföretag, trotts allt kaos och nybliven singel utan någonstans att ta vägen förutom att va kvar i huset med M. Och i mitten på mars började jag studera, till undersköterska. Så här sitter jag nu med katterna, en massa studier och en hel del jobb. Och allting rullar på bra, det här bli nog bra hörrni! 

Trotts att det varit skit senaste 2 månaderna så försöker jag vara positiv, för allt som händer har en mening som min mamma säger. Det kan bara bli bättre nu, jag menar - jag har hela livet framför mig, och just nu är prio ett mig själv. Nu börjar ett nytt kapitel i livet som innebär att hitta tillbaka till mig själv igen. Jag vill bli den bästa jag kan vara. Och det är okej att vara ledsen, för det är klart att det gör ont.

Det har som sagt varit en händelserikt år hittills med mycket negativt som hänt, men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera nu. Men ni kanske får ha lite tålamod.. Ha det bra så länge! 

Bingolotto slutade som vanligt utan några vinster igårkväll, förutom för Mange som vann en ny lott. Och idag har ännu en julafton passerat med både skratt, irritation och glädje. Vi startade dagen kl 9 med frukost och en fruktansvärd huvudvärk för min del, vi åt julmat till lunch (såklart) och efter det var det dax för julklappsspelet. Kl 15.00 sitter man som vanligt bänkad framför tvn och kollar på Kalle, och trots att man är lika less på skiten varje år så sitter man där med ett leende på läpparna och fnissar ibland. Och i våra familjer är det som tradition att man öppnar julklapparna efter kalle vilket vi såklart gjorde. Min bättre hälft blev väldigt glad och nöjd över julklappen jag köpt till honom som var en skäggtrimmer som han så länge sagt att han skulle behöva köpa. Vi hade egentligen bestämt att absolut inte köpa några klappar i år till varandra men jag kunde inte låta bli. 

Det har varit en mysig kväll framför tvn då det som vanligt visats den traditionella "Tomten är far till alla barnen" på kanal 4. Jag har även hunnit med att prata med pappa, mamma och farmor i telefon under eftermiddagen/kvällen och önskat dom en god jul. Som jag saknar dom❤️

Nu är det dax att sova så man orkar imorgon då det dessutom är den obligatoriska traditionella uppesittarkvällen. 

I fredags så packade vi våra grejer och vid 23.30 satte vi oss i bilen och körde upp till Åre, jag, Mange, hans syster och hennes dotter. Vi kom fram igår morse vid 06.30 till huset som Manges mamma äger efter hans mormor, och då åt vi lite frukost och sen gick vi och la oss några timmar. Det var en l måugn dag igår och blev en tidig kväll eftersom vi var ganska slitna efter bilresan. 

I fredags var jag hos kuratorn och hon ansåg att det är ohållbart för mig att kunna gå tillbaka till jobbet med tanke på mitt mående och läget på arbetsplatsen. Så hon beslutade i samråd med min läkare att förlänga min sjukskrivning resten av uppsägningstiden vilket är fram till den 18/1. Det känns både skönt och fruktansvärt jobbigt. Men jag vet att jag måste fokusera på mig själv nu och vila upp mig, trots att jag egentligen bryr mig mer om andra och vill finnas där för mina kollegor och brukare.. 

Jag fortsätter kämpa med träningen och imorse var det dax för ett benpass. Träningsvärken imorgon däremot lär inte va så kul då jag knappt kan gå nu. Men motivationen ökar dag för dag och det känns riktigt bra nu faktiskt. Jag börjar känna mig mer och mer bekväm i mig själv och alla dessa maskiner och hantlar så det här blir nog bra när jag kommer igång ordentligt. 

Idag har jag låtit min allra bästa vän få somna in. Min fina Kerstin..❤️ 

I januari 2017 hämtade jag henne från ett katthem i Eskilstuna, Livbojen, hon hade varit hemlös och bodde på en soptipp när dom fångade in henne. Så jag visste redan när jag tog henne att hon hade mag- och tarmproblem och behövde veterinär foder. Men att jag skulle få så här kort tid med henne trodde jag inte. Även fast jag haft nästan 3 helt fantastiska år tillsammans med henne. Men hennes förflutna kom ikapp och hennes mage braka totalt, ingenting fungerade, och efter ett telefonsamtal med veterinären så kom vi fram till att det här var det enda rätta för henne. Och det gör så jävla ont. Så klart.. Men jag vet att hon slipper lida nu och det är huvudsaken.. 

Jag kommer få hem askan imorgon då vi valde att kremera henne, så jag har köpt en jättefina. Porslinsburk som jag ska ha som urna, och hennes halsband som hänger runt den. Mitt älskade hjärta..

Det har som sagt varit tunga dagar då jag ställt in mig mer och mer på att hon skulle få somna, och idag har jag gråtit i princip hela dagen och gosat med henne. Vi får se hur det blir med lilla Doris nu hur ledsen hon blir, men tanken är att jag ska adoptera en ny katt imorgon från livbojen för att Doris ska slippa va själv. 

Imorse ringde klockan 05.00, precis som igår, och precis som igår hade jag noll motivation till att gå till gymmet. Men jag krigade mig dit iallafall då jag vet att jag kommer ångra mig annars. Igår körde jag mest kondition för att mjukstarta lite och idag blev det ett tungt benpass och mage/rygg. Herregud vad otränad jag är, men fan va skönt det är när man åker därifrån. Dock lär jag få ordentligt med träningsvärk i benen då jag knappt kunde gå efteråt, men då vet jag att jag gjort nån nytta! 

Snart ska jag gå ner och ta en dusch för att sen starta dagen, det blir nog att dra en vända med dammsugaren och sen planera lite mat för resten av veckan tror jag, sen får jag se vad dagen har att erbjuda. 

En sån där kväll när man tittar på film och tuggar på lite gott efter den där standard-söndagspizzan hos bengan (jag åt sallad). En sån där mysig kväll när katterna klättrar upp i knät och nästan puttas om vem som ska ligga i husses knä. En sån där kväll när jag tittar på Mange och känner hur det bubblar inom mig av lycka och värme. En sån där kväll när jag tänker tillbaka till för ett år sedan när dessa söndagskvällar blev en grej, vår grej. En sån där kväll när jag är så jävla glad och tacksam över att jag träffat en så fantastisk kille som faktiskt står ut med mig och som "får ner mig på jorden" som mamma sagt. En sån där kväll när det känns som att jag blir kär på nytt när jag kollar på honom.

God morgon Söndag, tänk att det redan är andra advent? Jösses vad tiden går fort! Min 5 dagars fasta är över och det gick förvånansvärt bra faktiskt. Första 2 dagarna var riktigt jobbiga som sagt då jag haft ett fruktansvärt sötsug och gått och småätit hela tiden, men resten av dagarna gick det bättre och idag känns det väldigt bra, suget efter socker är borta känns det som vilket var anledningen till att jag gjorde det här från första början. Jag har dessutom gått ner 4kg vilket va en ren bonus så imorgon kickstartar jag med träningen och ett mer hälsosamt liv då motivationen är på max! 

Jag har precis ätit lite frukost och nu kollar jag på serie med en kopp örtte. Mange är iväg och hjälper sin farsa med bromsbyte på deras bil just nu och efter det får vi se vad den här dagen har att erbjuda då vi inte har nått speciellt planerat idag.

I måndags kontaktade jag vårdcentralen, igen, fast denna gång vårdcentralen här i Katrineholm och inte Malmköping. Då kanske ni undrar varför jag försökt ringa till vårdcentralen i malmköping i en vecka när jag inte bor där längre utan bor i julita som tillhör katrineholm - det är av den enkla anledningen att jag fortfarande va skriven på den vårdcentralen och blev rekommenderad att kontakta dom i det akuta läget. Men i fredags fick jag nog och åkte in till vår vårdcentral här i Katrineholm och skrev under en lapp om att byta till dom, för malmköping kunde ändå inte ge mig en jävla läkartid. Jag kontaktade som sagt vc:n här i katrineholm och fick självklart en akuttid samma dag. Och nu är jag, som ni förstår, sjukskriven..

Det är väldigt mycket blandade känslor måste jag säga, men samtidigt känns det ändå skönt. För nu kan jag bara fokusera på mig själv och vara lugn och inte behöva känna stressen att snart behöva gå tillbaka till jobbet. Jag fick även utskrivet sömnmedicin, Melatonin, som jag haft utskrivet för 4-5 år sedan för det är den enda medicinen som fungerat bra för mig. Jag blev även rekommenderad att kontakta deras kurator med tanke på min historia av psykisk ohälsa så det ska jag faktiskt göra.

Dessa dagar har jag bara varit hemma och fixat och donat med lite mer julpynt, byte av gardiner, samt bara tagit det lugnt och vilat. Jag har varit extremt trött och frusen sen i måndags eftermiddag men det kan bero på att jag går på ett 5-dagars fasteprogram just nu. Och nu är det halvvägs genom dag 3 och det börjar faktiskt kännas väldigt bra. Den värsta hungern är borta, sötsuget efter att tugga på något hela tiden har börjat försvinna och det känns allmänt bra i kroppen, om än jag som sagt är lite trött och orkeslös. Men jag kämpar på, och motivationen till att ta tag i en hälsosammare livstil ökar hela tiden och det är precis vad jag var ute efter när jag beställde hem det här paketet! 

Nu börjar det snart va dax för middag i form av kokande vatten, grönsaksjuice och en halv tärning grönsaksbuljong, men först en liten powernap! Ha en fortsatt bra onsdagskväll, Tja!